Byggnaderna är från vänster: mjölnarbostaden, kraftstationen, kvarnen och sågen
År 1907 hade verkets behov av vattenkraft överstigit tillgången.
Nu behandlades ett tidigare förslag av ingenjör C. J. Nilsson om byggandet av en elektrisk kraftstation vid Lillfors, men förslaget ansågs för tillfället allt för dyrbart och bordlades.
År 1911 inträffade en mycket kännbar vattenbrist, vilket föranledde bolagsstyrelsen att åter ta upp frågan om en utbyggnad av Lillforsfallet.
Den 4 juni 1912 togs beslutet om byggandet, och under ledning av ingenjör Janne Bergström stod anläggningen färdig i juni 1913.
Kraftstationen bestod av två liggande 4-dubbla turbiner om vardera 300 hästkrafter tillverkade av Kristinehamns Mekaniska Verkstad, och två trefasgeneratorer om vardera 250 kilowatt som lämnade 3000 volts 3-fasig växelström om 50 perioder.
Marken som kraftstationen byggdes på, bestod till stor del av lera, vilket en del av de arbetande vid bygget fick känna på, bland andra den så kallade Lump-Larsson, vars arbetsuppgift var att frakta undan leran med häst och tippvagn. Massorna tippades sedan längre ner utefter älvstranden. Denne Lump-Larsson, och hästen Abraham, var så insmorda med lera, att de nästan var omöjliga att känna igen efter ett arbetspass.
Vanligtvis handlade Lump-Larsson med lump. På vintern drygade han ut förtjänsten genom att sälja sill. Under den här tiden bodde han på övervåningen i det gamla huset vid nuvarande kommunförrådet.
Senast publicerad av Kristina Elmström