Fina prestationer av Bjurbäckstalanger

2023-07-20

Två tjejer från Bjurbäcken lyckades kvala in till Falsterbo horse show i år - bara det en prestation i sig.

13-åriga Mirah Lundqvist tog sig till final i hoppning medan 24-åriga Emelie Nordgren tog sig till final i dressyr.

Mirah och Emelie bor grannar med varandra och har haft en dryg vecka på sig att diskutera upplevelserna sedan Falsterbo horse show avslutats.

Ett besök hos båda ryttarinnorna några dagar efter tävlingarna visar en vardag med hårt slit när det gäller träningar, mockning och arbete med alla hästarna, men de berättar också om den glädje och positiva utmaning som sporten innebär.

Mirah Lundqvist bor på Norrgården i Bjurbäcken med mamma Pernilla, pappa Stefan och lillebror Fabian. Hästar har alltid spelat en stor del i Mirahs liv eftersom Pernilla tävlat i hoppning och föder upp hopphästar. Mirah började att rida i tidig ålder på olika ponnys som fanns på gården och senare tog hon steget upp till större hästar.

Hästen Corinne NG som Mirah har haft stora framgångar på, var framgångsrik redan som treåring och segrade i treårstestet i Örebro 2012 som bästa hopphäst. Hon har tävlat upp till 145 klasser, och Pernilla hade planerat att sälja henne. Ett tag stod hon på ett försäljningstall i Skåne, men det blev ingen affär som slutfördes.

- Plan B var att ta hem henne igen så att Mirah skulle få börja att rida henne, säger Pernilla och precis så blev det.
Corinne NG, eller Pippi som hon kallas till vardags, kom hem från Skåne. I maj förra året debuterade de i sina första hoppklasser och sedan har dess har det varit en spikrak resa framåt.

På Hammarö kvalade de in till Maya Dolorez childrens challage och därmed var resan till Falsterbo horse show säkrad.
För Mirah var det första gången att bli antagen till Falsterbo, en spännande upplevelse för en så ung tjej att rida på de stora banorna och samsas med internationella ryttare.

På tisdagen red hon en en ”inverkansklass” där ritterna blev bedömda av Sylve Söderstrand, före detta förbundskapten för hopplaget i Sverige, och Malin Baryard, svenskt ryttare på internationell nivå.

- Jag var så nervös, men jag och Pippi hade en jättefin runda och jag fick så fina ord av domarna, säger Mirah.

”Det måste vara skönt att vara häst, med en så följsam och mjuk ryttare”, löd den fina kritiken från domarna. Alla ryttare från tisdagen gick vidare till torsdagens final och efter grundomgången var tre ryttare klara för omhoppning och Mirah var då en av dem.

En retlig rivning gjorde att paret till slut kom på en hedrande tredje plats och fick stå på prispallen och ta emot priser och publikens applåder.
- Det var många glädjetårar under de här dagarna, säger mamma Pernilla som både är stolt mamma och stolt uppfödare.

- Så här i efterhand är jag glad att inte Pippi såldes och nu får hon stanna här på gården, säger Pernilla. Kanske blir det små avkommor när tävlingskarriären är över.

Nu siktar paret på nya utmaningar. Nästa start är SM i Eskilstuna om fem veckor och inomhus- SM i Borås i höst. På frågan vad som är det bästa” Pippi ” har Mirah ett direkt svar:

- Hon är snäll, lugn och en ärlig häst som gör sitt bästa på hoppbanorna.
Både mor och dotter är överens om att helheten är det viktigaste runt omkring ett framgångsrikt tävlingsekipage.

- Mina föräldrar som alltid stöttar mig och är med på tävlingar och alltid hjälper till är oerhört viktiga säger Mirah.

- Både engagerade tränare, sponsorer och stallgänget hemma som hjälper till när vi är borta är lika viktiga. När vi kom hem hade stallgänget pyntat Pippis box med massor av ballonger och godis. Då kom glädjetårarna igen! säger Pernilla, som också hoppas på ännu fler sponsorer framöver så att Mirah och Pippi får utveckla sina gemensamma talanger.

En liten bit från Norrgården i Spikängen bor Emelie Nordgren tillsammans med sambon Oskar Wallo och dottern Livia.
Emelie har sina hästar på sin mamma Rose-Marie Gustavssons hästgård i Rundsås i Alkvettern.

Rose-Marie har haft hästgård och ridskola i många år, så Emelie är uppväxt med hästar och var inte gammal då hon satt på en häst första gången. Genom åren har hon tävlat framgångsrikt i både hoppning och dressyr på gårdens ponnys och har bland annat två SM-guld i dressyr på meritlistan. I stallet finns Sanesco, eller Sasse som han också kallas.

Ridskolans lag, Alkvetterns ryttarsällskap, har haft många vinster i både hoppning och dressyr. Emelie har haft Sasse i fyra år och de har tävlat med stor framgång.

Det är tredje året i rad som de kvalar till Falsterbo genom att tävla i olika klasser under året där man samlar poäng för att sedan kvalificera sig till finalen.
Emelie kvalade in till klassen Kraft the tour of Amateurs som är en medelsvår B:4.

- Sasse var lite spänd under första tävlingen och ”såg spöken” här och där, berättar Emelie. Det påverkade hela resultatet. Under torsdagens final red man ”kur”, ett egenkomponerat dressyrprogram under musik som ska innehålla vissa rörelser.

- Jag är jättenöjd med helheten. Sasse var mindre spänd och var mer påverkbar. Vi fick tyvärr ingen placering, men jag är jättenöjd med vår insats och det ger oss många erfarenheter inför kommande tävlingar, säger hon.

Nästa mål är att debutera i Medelsvår:A om två veckor och drömmen är att få ihop ett lag att tävla lag-SM i dressyr nästa år med Alkvetterns Ryttarsällskap.
Emelie berättar att en av hästens allra bästa egenskaper är att han litar på sin ryttare när man väl fått hans förtroende.

- Då gör han allt för dig, fast ibland kan han ha en liten räv bakom örat, så man vet aldrig riktigt med honom, säger hon med ett skratt, och betonar att man behöver en häst med kapacitet för att komma till den nivå hon nu är på.
- Mamma är också ett ovärderligt stöd för mig. Hon ställer upp som tränare, passar barn och med allt annat man kan tänka sig. Även teamet runtomkring är viktigt, säger Emelie.

Engagerade tränare och hästskötare behövs också för att allt ska klaffa.

- Jag är så glad för allt stöd jag fick på plats. Tre fullastade bilar med hejaklack gick från Alkvettern till Falsterbo och det var skönt att känna deras stöd när jag red in på ridbanan, avslutar hon med ett leende.