%20Herrna%20lunchtr%C3%A4ffar.jpg)
Det är en brokig skara herrar som varje vardag samlas kring lunchbordet på Pizzeria Folkets Hus.
- Det allra viktigaste är gemenskapen. Det är ju inte så roligt att laga mat bara till sig själv, säger Tommy Sölvebring, som blev änkling för ett par år sedan.
De flesta är pensionärer och de har skiftande bakgrunder. Någon har drivit eget företag medan någon jobbat åt Fortum, inom tullväsendet och polisen eller på rörverket.
- Vi löser många världsproblem kring bordet och av varandra får vi reda på vad som händer i Storfors och i världen, skrattar Leif Persson.
Just den här dagen är det fredag och de flesta satsar på stekt potatis eller pommes och fläskfilé.
- Det är alltid så fin service här och vi gillar att det finns husmanskost, säger Anders Johansson, som berättar att ägg och bacon är stående på måndagar medan raggmunk och lax också tillhör gruppens favoriter.
Bo Feuk kom med i gruppen för ett par år sedan när han flyttade från Lungsund och in till tätorten.
- Det är verkligen ett jättetrevligt sammanhang, vi brukar dessutom promenera efter maten ibland och på tisdagseftermiddagar fikar vi i Kulturhuset, berättar Bo. Eftersom han är inflyttad har han fått lära sig mycket om Storfors via de nya vännerna.
- De brukar peka ut vem som bor var när vi är ute och går, säger han.
Umgänget i gruppen handlar inte heller bara om att äta tillsammans.
De har bytt telefonnummer med varandra och har på så sätt lite social kontroll som skapar trygghet.
- Om någon inte dyker upp och inte har meddelat sig så undersöker vi ju detta, säger Jan Mattsson, som själv fick besök av polisen i sin lägenhet när de övriga inte kunde få tag på honom på flera dagar.
- Jag hade fått åka till sjukhuset och kunde inte meddela mig, berättar han.
Jan Olsson är den som varit med längst, redan på den tiden när han jobbade på rörverket var restaurangen den självklara att besöka.
- Då var det massor av folk här vid halv tolv, men jag fortsatte att komma hit även när jag blev pensionär och det fanns ju fler här så vi blev ett gäng, säger Jan, som poängterar att nya personer är varmt välkomna att ansluta sig.
- Vi är ju ingen statisk grupp. Ibland försvinner någon och det kommer också nya. Vi är heller inte främmande för damer – de kan ju ge andra perspektiv i diskussionerna kanske, säger han.
Just idag är det sex herrar som samlats, men som mest brukar båda hörnborden vara fulla och det händer att folk från Kristinehamn också dyker upp. Jan Olsson är en trogen deltagare.
- På sommaren bor jag i Lungsund, men jag missar inte lunchen här. Då tar jag cykeln över mossen, skrattar han.
Senast publicerad av Eva Wiklund