Kommunchefen provcyklar nya lederna

2025-07-03

När Storfors kommunchef ska koppla av söker han sig gärna till naturen. Allra helst kombinerar han det mäktiga i skogen med någon form av lagom svettig utmaning.
Under en lördag på kommunens nya cykelleder fick han sitt lystmäte, tillsammans med sina barn.
- Att göra en sån här grej med familjen blir något alldeles speciellt att minnas tillsammans, säger Johan Rosqvist.

Storfors kommun har byggt tre cykelleder i projektet Biking Värmland; Storforsrundan, Järnsjörundan och Stegelviksrundan. Under helgturen valde familjen Rosqvist att ta halva Järnsjörundan och avsluta med att cykla längs vandringsleden Järnsjöleden över Lungälvsmossen tillbaka till Bjurbäcken.

- LITE TUFFT, MEN OJ så roligt. Att cykla längs en landsväg i maklig takt är ju en helt annan sak än att göra en sån här runda som kräver att man kämpar lite, säger Johan.
15-åriga Jack lät tonårsenergin flöda och kom upp i höga hastigheter på raksträckorna, tätt följd av 12-åriga Selma. Dagen gick inte bara ut på att testa leden, utan också på att testa de sprillans nya el-mountainbikes som hyrs ut vid Lunnedet. Det visar sig vara rena monstermaskinerna, lättmanövrerade, med fin kraft och batterier som räcker långt längre än tre mil

- VILKA CYKLAR! Jag hade inte väntat mig att de skulle gå så fort och vara så starka, säger Jack, och visar hur lätt det är att balansera på bakhjulet eller att ta sig uppför en brant slänt.
Leden startar vid Bjurbäckens slussar, där familjen tidigare varit på besök och gillat lugnet och den rofyllda naturen. Till en början går sträckningen längs kanalbanken, och redan i första lutningen får Johan känna elkraften.
- Häftigt flyt! Ingen match att ta sig upp här, ler han.

Turen går förbi de historiska byggnaderna vid bruksområdet och sedan en kort bit längs asfaltsvägen innan den viker av på vad som ska bli dagens tuffaste del.
Hala rötter och spänger som kräver full koncentration för att inte köra av, samt några uppförsbackar på smala stigar utmanar gruppen. Alla tre tar sig dock upp och fortfarande dominerar leendena.
- Det här skapar en nöjdhet som man kommer att minnas länge, flåsar Johan.
Efter en snabb tur på grusväg väntar följebil med fika vid ledens rejäla stockbord.

GRUPPEN RULLAR SEDAN nerför den nybyggda cykelvägen som löper över hygget och vidare över den nya bron. På andra sidan trampar vi på röjd stig innan 100 meter spång utmanar med trixiga svängar. Ett stycke grusväg övergår i asfalt innan vi tar en genväg till Masmästarmossen. Följebilen levererar lunch som intas ute på en platå på mossen.

Det sviktar i mossan när vi passerar spången och det känns som en uråldrig värld där under – lager på lager av växter som förmultnat under årtusenden. I tuvor vajar den vita, fluffiga ängsullen för att sprida sina frön för vinden.
Det finns många ställen i naturen där tiden gärna saktar ner, där vi människor blir lite mindre inför naturens storhet. Den här mossen är en sådan plats och vi får njuta av en stunds vila.

Mätta och fulla av energi stannar vi vid nästa etappmål; Lungsunds camping. Här ska äventyrsgolfbanorna renoveras inför säsongen, men vi får testa i befintligt skick. Många skratt, och några besvikna grymtanden senare koras yngsta deltagaren till vinnare, innan vi ger oss av igen.
Grusväg med utsikt över sjön Storlungen övergår till en bred stig där det tidigare varit en gammal körväg.

TRÄDEN STÅR HÖGA på båda sidor och bildar här och där ett grönt valv över huvudet – nästan som en katedral där de många löven silar ljuset. Enstaka solstrålar lyser som lampor på den leriga stigen.
Ungdomarna sätter fart och Johan har svårt att hänga med. Den cyklande reportern bildar eftertrupp och passar också på att testa en saltomortal över en sten. Lärdomen är att fullt fokus på stigen är det som gäller, samt att det aldrig lönar sig att tvärbromsa i panik.

I en glänta skymtar en liten strand där Selma testar vattentemperaturen. Johan är långt mer glad än trött och peppar skrattande sina barn:
- Jag gillar verkligen att vi gör det här ihop. Ni är så grymma, men bara så ni vet – jag tänker bli snabbare till nästa gång, då får ni kämpa om ni ska köra ifrån mig.
Jack skickar sin pappa en något misstrogen blick och ler stort.
- Vi får väl se. Men det här mycket roligare än jag trodde. Lite fusk med elmotorn, men man får ju verkligen slita ändå och det är härligt när man nästan flyger, skrattar han.

EFTER SELMAS FOTBAD är nästa etapp Lungälvsmossen där de raka spängerna är relativt lättcyklade, trots att leden är byggd för vandring
Vi börjar med en micropaus vid en av de magiska gölarna som ligger som ett mörkt öga i landskapet. Småväxta, krökta björkar kantar vattnet tillsammans med mossa som inte bär. På ytan syns små ringar efter insekter och skuggan av en större fågel som passerar. Vi andas in stillhet av den sort som aldrig blir långtråkig.

Men snart är det full fart igen. Selma tar ledningen och visar att det här är hennes rätta element.
- Det allra bästa var att cykla på brädorna och att köra fort på de breda stigarna, konstaterar hon efteråt.
Det tar en dryg kvart att ta sig ett par kilometer över mossen till en fin rastplats. Därifrån rekommenderas att leda cykeln. Stigen från mossen mot Bjurbäcksvägen är kort men delvis brant, stenig och full av överraskande rötter.
Knappt tre mil från start, med ömma kroppsdelar och en hel del svett i pannan, är nog stolthet den största känslan. Turen tog drygt fem timmar inklusive fikaraster, fotbad och paus för minigolf.
- Det häftigaste var att vi gjorde detta tillsammans och att vi klarade utmaningen, det gav ungefär samma känsla som en familjedag i skidbacken, säger Johan.