Logotype för Storfors kommun

Nattens väktare ser till att de äldre får sova tryggt i Storfors kommun

När vi andra gör oss färdiga för att gå till sängs, finns det några som istället ger sig av till jobbet.

På Storfors särskilda boenden och ute i hemtjänsten finns det hjälpsamma händer, snabba fötter och vaksamma ögon nätterna igenom.

På Sjögläntan jobbar nya natteamet – sammansatt av Sjögläntans personal och hemtjänstens nattpatrull.

Idag jobbar fyra personer tillsammans hela natten och en dagpersonal har fått förlängt skift till halv ett på natten. Alla säger att konceptet blivit en fullträff.

- Det här är det bästa som hänt mig på jobbet. Vi är ett härligt gäng som verkligen hjälps åt och tiderna passar mig perfekt, säger Susanne Johansson. Hennes skift börjar 15.30 och slutar 00.30 och hon har ytterligare en kollega som jobbar samma tider de dagar hon är ledig.

Vid tiotiden härskar – just ikväll - lugnet på de fyra avdelningarna där sammanlagt 40 personer har sina lägenheter.

Kvällspersonalen har hjälpt de flesta i säng och eftersom kvällspasset förlängts med en timme så har stressen minskat.

- Förut jobbade vi till klockan nio och skulle hinna hjälpa de äldre i säng och dessutom städa, diska och göra i ordning. Nu hjälper vi de äldre fram till nio och har sedan en extra timme att få allt ordning, säger Dalida Lingo, som ibland jobbar nattpass, men som ikväll slutar klockan tio.

I vardagsrummet är det för tillfället lugnt. Hyresgästen Holger kommer traskande i korridoren och slår sig ner intill Farie Elshani för en pratstund.

- Just på den här avdelningen har vi några som har lite svårt att sova och vandrar runt på nätterna, därför brukar vi samlas här, säger hon.

Mari Hedberg och Karin Ståhl har utepasset i natt och är redan på väg till några personer som har bokade besök.

De brukar vara klara framåt halv tolv-tiden och kommer då in till boendet för att stärka upp gruppen här.

- Alla vi i teamet alternerar mellan att vara ute och inne. Det är en stor fördel och jag tycker att nätterna går mycket snabbare när jag har utepass, säger Marie, som tidigare enbart jobbade i hemtjänsten.

Larmtelefonerna, som varje personal har i fickan, ringer med jämna mellanrum. Någon vill ha en filt, medan någon annan har svårt att somna. På avdelning röd ber en dam om en skinksmörgås och något att dricka.

- Jag skulle gärna vilja ha ett glas också, jag tillhör ju den här generationen som inte så gärna halsar ur flaskan, säger hon med ett skratt.

Skratt blir det mycket av under teamets nattpass. Man känner varandra väl och alla säger att det är en av de saker som lyfter jobbet – att de har roligt tillsammans.

- Mina arbetskamrater är som min familj, säger Dalida, och förklarar samtidigt hur larmen fungerar.

Dels kan den äldre larma själv för att få hjälp med något, men det finns också sänglarm.

För de personer som klarar av att själva gå på toaletten ljuder larmet först när personen varit borta från sängen i sju minuter. För andra personer, som riskerar att ramla om de kliver ur sängen, ljuder larmet direkt.

- Förr hade vi 30 sekunder på oss att besvara alla sänglarm. Vi sprang runt här hela tiden och störde dessutom personer som varken ville ha eller behövde hjälp. Det här nya systemet fungerar väldigt bra, säger Dalida.

Just den här natten ringer larmen lite då och då. Natten innan fick personalen springa mest hela tiden och de säger att variationen är stor. Kanske är det också en del av tjusningen med arbetet, man vet aldrig riktigt hur arbetsnatten ska bli.

När den extra kvällspersonalen slutar klockan halv ett är teamet fyra personer starkt.

De två med utepasset får oftast åka iväg på några larm i hemmen, medan de övriga två svarar på larm i huset och dessutom har några boende som ska få tillsyn vid bestämda tider.

Framåt tolvtiden kommer Susanne gående med en stor bunt blåa arbetskläder. Det är nattpersonalen som sköter tvättstugan – både för arbetskläder och för de boendes privata kläder. Några samlas runt köksbordet för att vika den rena tvätten.

Lite senare kommer kaffe och resterna av en tårta från dagens 99-årskalas fram. Det är dags att fylla på energidepåerna för att orka med timmarna efter midnatt.

- Det brukar gå jättebra fram till klockan tre ungefär. Därefter är det ett par sega timmar om det inte händer något, säger Irene Holmström.

Efter klockan fem ökar tempot igen eftersom några av de boende är riktigt morgonpigga och vill kliva upp.

- Så när det är dags att gå hem igen är jag oftast väldigt pigg, säger hon.

Alla i gruppen trivs med att jobba natt. Någon säger att hon är natt- och kvällsmänniska och flera gillar det faktum att det blir tid att vara hemma den ljusa delen av dygnet.

Ganska sent på kvällen kommer en hyresgäst gående i korridoren. Sömnen ville inte infinna sig så hon slår sig ner i soffan en stund och berättar att hon också vet hur det är att jobba nattskift. När hon jobbade på bruket med 1500 andra under dess glanstid var det treskift som gällde.

- Det var både tung och stressigt att jobba i industrin, men man fick ju vänja sig. Jag och min man hade olika skift så att någon alltid skulle vara hemma med barnen, berättar hon, och personalen får en liten glimt av Storfors på 60-70-talet.

De jämför erfarenheter konstaterar att jobbet som undersköterska också kan vara tufft för både kropp och psyke.

Att hålla sig i form är också viktigt för att orka med det tidvis tunga jobbet. Det blir en hel del lyft och för Karin har fysisk träning gjort att hon känner sig stark.

- Jag är helt övertygad om att det är tack vare träningen som jag inte har några problem med kroppen. Jag går på Gymfabriken fler gånger i veckan tillsammans med en kompis och det är guld värt, säger hon.

Men jobbet i sig ger också en form av träning eftersom huset är stort och det blir många turer.

- En natt när vi var färre personal hade jag gått över en mil här i huset, skrattar Karin.

Liksom arbetskamraterna har hon stegräknaren igång och under en normal natt blir det mellan 5000 och 6000 steg för att de boende ska kunna sova tryggt.

FOTNOT: Övriga i natteamet (som inte fanns på plats under reportagenatten) är Camilla Hagnäs, Katalin Nagy, Anette Spade och Elisabeth Resare.

Senast publicerad av Eva Wiklund