Logotype för Storfors kommun

Minna Rudnick leder Storfors nya integrationsenhet

Minna Rudnick, Monica Karlsson och Jenny Sandberg ser potetntialen när Storfors får nya svenskar.

Minna Rudnick, Monica Karlsson och Jenny Sandberg ser potetntialen när Storfors får nya svenskar.

Den nya Integrationsenheten i Storfors är nu sjösatt och kommer att ledas av Minna Rudnick.
- Det här känns otroligt spännande och väldigt meningsfullt. En bra integration kan vara nyckeln till en blomstrande framtid för Storfors som kommun, säger hon.

Minna Rudnick har jobbat med nyanlända och etableringsreformen via arbetsförmedlingen under många år. 2015 började hon i Storfors kommun och nu tar hon klivet upp som chef för den nya enheten. Integrationsenheten ska ansvara för mottagande av kvotflyktingar men också för hjälp till så kallade ”ebos” - egenbosättare som själva väljer att bosätta sig i en kommun när de fått uppehållstillstånd. I enheten ingår även kommunens arbete med de ensamkommande barnen och de båda HVB-hemmen (hem för vård och boende).
Till sitt stöd har hon integrationshandläggare Monika Karlsson och handläggare Jenny Sandberg. På HVB-hemmen finns också föreståndare Ulrika Hedberg och samordnare Jenny Böving.


Både Minna och Monika har erfarenhet av att komma från en annan kultur.
- Jag är visserligen uppvuxen i Sverige, men fram till dess att jag började förskolan pratade jag bara finska, berättar Minna. Ännu mer färska erfarenheter av kulturkrockar, språksvårigheter och dråpliga situationer har Monika, som flyttade till Sverige för sex år sedan.
- Jag kan känna igen de nyanländas frustration när det gäller språket. Svenska är nyckeln till att komma in i samhället, det räcker inte med att kunna engelska även om de flesta svenskar förstår och pratar engelska. Utan svenskan tar man sig ingenstans, säger hon.


Jenny Sandberg ansvarar bland annat för att återsöka alla de statliga ersättningar som kommunen får för integrationsarbetet. Hon har också hand om avtalen kring de ensamkommande barnen.
- Det känns som att integration har lyfts till att vara en fråga för hela kommunen. Och det är verkligen viktigt, de här nya svenskarna kan vara precis den resurs vi i Storfors behöver, men då måste de få en chans att komma in i samhället så att de vill stanna kvar, säger hon.
- Många av dem som kommer har varit företagare i sina länder. Tänk om tio personer startar nya företag här i Storfors, det vore fantastiskt, säger Jenny.
Minna håller med:
- Vi borde verkligen jobba för att få dem att känna sig välkomna, säger Minna, som ser samma mönster hos nysvenskarna som hos andra storforsare. De som har barn i skolåldern rotar sig. De värdesätter lugnet i Storfors och skolan som upplevs som mycket bra.
- Flera familjer har sagt att de stannar här eftersom barnen trivs så bra i skolan, säger hon.
Riktigt unga familjer med spädbarn är däremot mer benägna att flytta vidare till någon storstad där de känner att det finns fler möjligheter till jobb och utbildning.


Minna trivs med att jobba just i Storfors och menar att jobbet i den mindre kommunen innebär snabba beslut och korta beslutsvägar.
- Folk kan tycka att kommunal verksamhet är trög, men det upplever jag absolut inte. Jämfört med arbetsförmedlingen kan man påverka otroligt mycket och dessutom går det jämförelsevis snabbt, säger Minna som tycker att jobbet får henne att tänka till och upptäcka nya saker nästan varje dag.
- Jag är imponerad över den styrka jag möter. En del har förlorat allt och gått igenom stora svårigheter, ändå har de orken att börja om, säger hon.


Just nu jobbar integrationsenheten med en ansökan till länsstyrelsen för att kunna skapa fler mötesplatser för storforsare och nyanlända.
- Vi skulle vilja anställa en eller ett par personer som kan stötta de frivilliga organisationerna och samordna arbetet, säger Monika.
Det finns många idéer om hur integrationsarbetet skulle kunna utvecklas, men de tre anställda inom integrationsenheten menar att det allra viktigaste är kommuninnevånarnas inställning.
- Om alla väljer att se de nya som en resurs och välkomnar dem så får vi ett mer levande samhälle, säger Minna Rudnick.

Senast publicerad av Eva Wiklund