Storfors herrgård väckte kärlek direkt

2025-02-26

Egentligen var det hennes mormor som tände det intresse som så småningom skulle ta henne till Storfors - och till en herrgård på över 900 kvadratmeter.

Nu ska den säljas, men det är med ett stort mått av vemod, berättar Marit Henny Sudbö Lazergui.

Hon växte upp med fyra generationer på den norska landsbygden.
- Jag och mormor bläddrade alltid i veckobladet tillsammans och hon tog sig tid att berätta om alla gamla hus som var till salu, berättar Marit Henny, som tidigt blev fascinerad av vackra hus.

Hennes morfar drev både minkfarm och plantskola så hon och hennes syskon fick tidigt lära sig att hjälpa till.
- Det var nog där mitt självförtroende och min praktiska ådra växte fram, säger hon.
För efter några år inom vården som sjuksköterska i psykiatrin sökte hon fler utmaningar vid sidan av jobbet.

Jag hade inte mycket pengar, men jag köpte den uslaste lilla lägenhet och började renovera den med målet att sälja den, säger Marit Henny, som snart insåg att det passade henne perfekt.
- Jag tog naturligtvis hjälp av hantverkare med sådant som elektricitet och rör, men jag är bra på att snickra, måla och tapetsera, säger hon

Av bara farten hann hon med samma förvandling av ett par kolonistugor innan hon så småningom köpte ett stort affärshus i Skien.
- Det var i bedrövligt skick, så jag renoverade det bit för bit. Efter några år fick jag ett bra bud och sålde.

Det var då tankarna på ett eget, större hus, där barn och barnbarn skulle få gott om plats, växte fram.
- En vän sa att jag skulle söka bland Sveriges många fina gårdar.

Sagt och gjort. Hon styrde kosan till grannlandet och besökte många orter innan hon fick se herrgården i Storfors.
- Det klickade direkt. Min första tanke var att det här huset skulle mormor älskat!

Under åren som gått har hon renoverat hela byggnaden, bytt rör och elkablar samt ställt i ordning parken med hjälp av företag. Ytskikten har hon själv åtgärdat.

Huset är fantastiskt, men stilen var alldeles för modern för mig, säger Marit Henny, som också fyllt huset med gamla vackra ting i en otrolig mängd. Att gå genom de vackra rummen är som att befinna sig i en tidsresa.

Huset byggdes 1840 och tillhörde Uddeholm. Man kan nästan känna myllret av representationsmiddagar och fester i väggarna.
Planen var att hon skulle bo i huset livet ut, men när hon drabbades av cancer ställdes saker lite på sin spets.
- Jag mår bra nu, men jag behöver vara ganska nära ett sjukhus, och mina barn och barnbarn har över 35 mil hit, säger Marit Henny, som också tänker på husets skick.

- Även om det är fullt rustat nu så behöver gamla hus ständigt skötas om och jag närmar mig de 70. Det är dags att låta det här underbara huset med själ, stillhet och karaktär gå vidare. Jag hoppas på en ny ägare som kan älska det lika mycket som jag gjort, säger hon.