Enskilt avlopp

Utsläpp av avloppsvatten räknas som en miljöfarlig verksamhet enligt Miljöbalken, 1§ 9:e kapitlet. (Miljöbalken) Avloppsvatten får inte släppas ut utan förgående rening.

Det krävs anmälan/tillstånd för att anlägga eller bygga om ett enskilt avlopp.

Har du för avsikt att bygga ett avlopp till ditt hus eller fritidshus så läs igenom våra råd och anvisningar. Kontakta sedan oss på Miljö & hälsoskyddskontoret för råd och vägledning.

Blankett för att ansöka för enskilt avlopp finns på Miljö & hälsoskyddskontoret

Innehåll:
Olägenheter för människors hälsa och miljö
Risker med avloppsutsläpp
- Bakterier
- Kväve
- Fosfor Anmälan / Tillstånd
Handläggning
Placering av avloppsanläggning
Uppbyggnad av anläggning

Olägenheter för människors hälsa och miljö

Med hälsoskydd avses enligt miljöbalken olika åtgärder för att förhindra uppkomsten av olägenheter för människors hälsa och för att undanröja sådana. Enligt miljöbalken defineras olägenhet för människors hälsa som "en störning som enligt medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och inte är ringa eller helt tillfällig.

Risker med avloppsutsläpp

Utsläpp av avloppsvatten kan påverka yt- och grundvatten. Det kan förorena både den egna och grannens vattentäkt och ge upphov till störande lukt och försumpning. Avloppsvatten kan också påverka bad- och fiskevatten samt bidra till igenväxtning pågrund av övergödning.

Bakterier

Alla tarmbakterier är inte sjukdomsframkallande, men en påverkan av avloppsvatten på en vattentäkt kan ändock inte tolereras. Risken är alltför uppenbar att det kan uppstå epidemier som orsakas av sjukdomsframkallande, tarmlevande mikroorganismer som sprids av sjuka eller smittbärande personer.

Kväve

En enskild avloppsanläggning har en obetydlig inverkan på kväve reningen. Större delen av avloppsvattnets kväveinnehåll sprids i form av nitrat, som kan bidra till att försämra dricksvattenkvalitén i redan utsatta området. Kvävet har dessutom en starkt gödande effekt i sjöar och vattendrag.

Fosfor

Fosforn är inte skadligt för hälsan men är ett gödningsämne. En markbädd blir efter en tid "fosformättad" och förlorar sin fosforbindande förmåga, vilket ger en högre halt fosfor i det utgående vattnet. Denna övergödning kan bli märkbar om det finns många anläggningar som belastar ett mindre eller känsligare vattendrag. Det finns därför stor anledning att se på den samlade effekten av flera utsläpp till ett ytvatten.

Ansökning och anmälan görs hos miljö- & hälsoskyddskontoret

Om en ny anläggning för BDT (Bad Disk o Tvätt)-vatten ska anläggas eller ändras skall anmälan först göras hos Miljö & hälsoskyddsnämnden. Skall en ny avloppsanläggning med WC-anslutning anläggas eller WC kopplas på befintligt avlopp skall tillstånd först sökas. Om en avlopps anläggning ändras skall anmälan först göras varmed en bedömning sker huruvida ändringen av det befintliga avlopp anses vara så stor att det kan betraktas som en nyanläggning som kräver tillstånd.

Handläggning

När ansökan/anmälan inkommit bokas en tid för platsbesök varvid inspektören gör en bedömning av lämpligheten av platsen och anläggningens utforming. Därefter fattar miljö- & byggnadsnämnden beslut med villkor, råd och eventuellt andra begränsningar.

Placering av avloppsanläggning

Innan ett avlopp anläggs nära en grannes tomt bör ett samråd och överenskommelse ske med denne för att undvika framtida konflikter. Grannen kan ha långtgående planer för att t ex flytta sin vattentäkt eller liknande. Skyddsavstånd att ta hänsyn till:

Dricksvattentäkt; beroende på förutsättningarna 20-200m.
Anläggningen placeras lämpligen nedströms vattentäkten.
Vattendrag; normalt 10-30m, ibland mer.
Väg och fastighetsgräns; 5m. Om grannen samtycker kan begränsningen utgå. Slamavskiljare - bostad; 10m.
Avstånd för slammtömmningsfordon; bör ej överstiga 15m och maximal höjsskillnad på 6m, från väg som tål fordonets belastning.
Dike; 10-30m beroende på förutsättningarna.

Anläggningen bör heller inte läggas på mark som är eller periodvis blir vattenmättad

Uppbyggnad av anläggning

Avloppsvattnet leds först till en slammavskiljare, mekanisk rening. Här sedimenterar större partiklar ned till botten medans vattnet sakta går igenom kammrarna. Därefter leds vattnet till ett biologiskt reningssteg som kan ha olika utformning. Det kan tillexempel vara en infiltration, markbädd, indrän eller något annat.

Om en WC skall kopplas till en markbädd eller infiltration krävs en 3-kammarsbrunn. Om endast BDT-vatten skall gå till markbädden eller infiltration går det bra med en 2-kammarbrunn. WC kan också kopplas till en sluten tank, men detta rekomenderas dock inte eftersom slammet då dessutom måste transporteras till annan plats för behandling. Detta belastar miljön extra och man får en ökad kostnad.

Om det på platsen är svårt att anlägga en markbädd, miljön är känslig eller om det är många hushåll i samma område så kan ett minireningsverk vara lösningen. En sådan anläggning kräver en del tillsyn och underhåll men ger en fullgod rening.